Vi siktade mot trädtopparna och nådde himlen

Plupp och 2024 års priser ( i alla fall de flesta).

Tävlingsåret 2024 bjöd på något som vi nog aldrig kommer få uppleva igen. Det känns verkligen som att vi siktade mot trädtopparna och nådde himlen. Jag fick hela tiden flytta våra mål och så himla roligt vi har haft på alla våra äventyr, jag och Plupp. Vi har tillbringat massa tid tillsammans, lärt oss massa nya saker och träffat så många andra trevliga människor. Och som jag älskar att hänga med Plupp! Jag hade som drömmål från början att vi skulle få uppleva en klass3-tävling ihop i noseworken. Det tyckte jag skulle vara superhäftigt. Jag hade ju hört hur svår klass2 var. Så när vi lyckades ta vårt tredje diplom i TSM2 så tänkte jag att vi var klara. Att det var så långt vi kunde komma. Jag var jättestolt och tyckte bara att det skulle bli spännande att få testa klass3, få starta bland alla de där superduktiga ekipagen, få upplevelsen och erfarenheten. Jag renoverade hemma i hallen och trappan och eftersom jag tänkte att jag var klar så tänkte jag att jag skulle hänga upp mina finaste rosetter i trappan. Jag vet att det kan uppfattas lite narcissistiskt, men för mig är det fina minnen, och en bra påminnelse när träningen känns tung. Dessutom har vi typ aldrig folk hemma, så det är bara jag, gubben och hundarna som ser dem. Nu kommer jag få möblera om för att få plats med nya. :) 2024: Uppflyttade till klass3 i TEM inomhus NW3 TSM ( 3 diplom under året) Debut i elitklass i NW (4 starter och 4 placeringar 3, 1, 3, 1) 1a i nosework i Hallabergs brukshundklubb Nominerad till Årets noseworkhund SNWK 2a årets aussie nosework FD2 och uppflytt till klass 3 i freestyle 3a årets aussie freestyle Debut i HTM och uppflytt till klass2 6a årets aussie heelwork to music 16e plats årets aussie allround 14e plats årets aussie multisport 27e plats årets aussie rallylydnad (ett godkänt resultat i avancerad klass) Andy frågade mig om jag har utvecklats mycket i min träning för ett tag sedan. Det kan man ju hoppats på att jag har gjort, men jag tror faktiskt att den största utvecklingen är det mentala. Det har jag verkligen försökt jobba stenhårt med detta året. Jag har också verkligen försökt leva efter tanken att man aldrig vet när det är ens sista tävling (kanske lite extra mycket när ens hund är 11år gammal) och njuta maximalt, samtidigt som jag gör val som jag tror gynnar min hund och en långsiktigt plan. Så mer uppgiftsmål än resultatmål. Det ligger mycket träning bakom, massor med resmil till tävlingar och jag är otroligt stolt. Jag försöker också bli bekväm i att säga det högt (eller skriva ut det). Jag hoppas och tror att Plupp också är nöjd, kanske inte så mycket över resultaten, men över alla timmar vi har haft kul ihop!